Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Wednesday, April 22, 2009

Homofobin på Kuba

Eftersom många svenska socialister brukar kämpa för de homosexuellas rättigheter här i Sverige, kan det vara lämpligt att påminna dem om förtrycket av de homosexuella i vissa socialistländer. De svenska socialisterna borde ju fördöma förtrycket som utövas av deras politiska kamrater som sitter vid makten i andra länder - som t.ex. den mordiska diktatorn Castro tills helt nyligen på Kuba.

Boken "Le livre noir du Communisme: Crimes, terreur, repression" (på svenska "Kommunismens svarta bok: brott, terror, förtryck"), som skrevs av sex europeiska f.d. kommunistiska intellektuella berättar om bl.a. förtrycket av de homosexuella på Kuba (det följande är min översättning): "`Socialt avvikande personer´ utsattes för militär disciplin, som snabbt urartade till dålig behandling, undernäring, och isolering. Många anhållna stympade sig själva för att undkomma detta helvete; andra blev förstörda psykologiskt av sina erfarenheter.

"En av MUPAs [MUPA var en militär organisation på Kuba.] funktioner var `omskolningen´ av homosexuella. Även innan dess läger hade etablerats var det många homosexuella, speciellt av dem som var anställda i kultursektorn, som hade förlorat sina jobb.

"Havanna Universitetet var plats för antihomosexuella utrensningar, och det var ett vanligt förekommande förfarande att `döma´ homosexuella offentligt vid deras arbetsplats. De tvingades erkänna sin `last´ och lova att sluta upp med den, annars avskedades och fängslades de."

MUPAs ovan beskrivna förföljelse av de homosexuella utspelade sig på 1960-talet - men det finns inget skäl att tro att de homosexuella på Kuba är fria från förtryck idag heller. Inte ens de heterosexuella på Kuba är ju fria från förtryck idag. Och det är ju samma parti, Kommunistpartiet, som sitter vid makten på Kuba idag som när det ovan beskrivna förtrycket av de homosexuella genomfördes på 1960-talet.[Jag skrev ursprungligen detta debattinlägg på våren av år 2009.]

Sveriges homosexuella . och Sveriges vänsterkrafter - borde därför uppmärksamma de utsatta homosexuella på Kuba - och dra de påkallade slutsatserna om socialismen!

Socialismens Kuba

Sveriges socialister har satts på prov nyligen. Frågan var om de skulle förmå erkänna att de hade fel - eller om de istället skulle välja att blunda för förtrycket på Kuba.

Dagens Nyheter publicerade nämligen en stor artikel om äldreomsorgen på Kuba den 19 sept, 2004 [Jag skrev ursprungligen denna essä år 2004]. Rubriken var "Den förbjudna sanningen om Kuba". Artikeln var skriven av en kuban, Selman Vallejo (en pseudonym) som hade sett den kubanska äldreomsorgen med egna ögon - och han citerade dessutom i artikeln andra kubaner som också hade sett den.

Det var inte en vacker syn.

"Husen är felbyggda, inredningen bristfällig, och överbeläggningen förvärrar de katastrofala sanitära förhållandena och övergreppen mot människor ...Lakanen är fläckade av urin, golv, väggar, och sängar är nedsmutsade av avföring och ingenting hindrar de senila åldringarna från att komma åt dem." (Vallejo citerade här en kollega vid namn Adela).

Vidare citerades Adela "De fysiskt och psykiskt handikappade har inga rullstolar eller fåtöljer att sitta i, inte heller har de kläder eller skor som passar deras ålder, än mindre täcken för vintern ... De som är sängbundna ligger direkt på nylon, vilket förvärrar hudinfektioner och liggsår."

Edel José Garcia, en journalist vid den oberoende byrån Centro Norte Press beskrev tillståndet på hemmet Villa Clara "badrummen är smutsiga och stanken outhärdlig, lakanen är inte ordentligt tvättade och kackerlackor, råttor, flugor, och moskiter kan ses dag som natt i fastigheten".

En åldring på vilohemmet Camagüey sade till Normando Hernández "Jag dör av hunger. Det är eländigt här. Det finns inte ens minsta sockerbit att lösa upp och dricka med vattnet".

Luis Alberto Pacheco Mendoza vittnade "Det som pågår på de här ställena är, sett på sikt, rena morden. Det handlar om undangömda hörn av livet på Kuba som ingen, inte ens de flesta kubaner känner till. Och det man kan se är ändå bara en del; det är synd att bilderna inte kan visa ljuden, och i synnerhet lukterna".

Men om det verkligen är så eländigt för de gamla på Kuba, varför uppfattas då Kuba av hela världen som ett lysande exempel på välfärd? Varför är eländet okänt?

Svaret är enkelt. Castro-regimen vill inte att sanningen ska vara känd av omvärlden. Så den kastar sanningssägarna i fängelse!

Några exempel:

Jorge Olivera fick 18 års fängelse för brott mot lag 88, som skyddar "Kubas ekonomi och nationella oberoende".

Julio Cesar Galvez fick 15 år för att ha "spridit misstro mot vårt revolutionära socialsystem".

Normando Fernández fick 25 års fängelse för "brott mot statens oberoende och territoriella integritet.

José Izquierdo är en journalist som rapporterade om en gulsotsepidemi i Catalina de Guines. Han fick 18 års fängelse för att "ha förtalat revolutionen och dess institutioner". Enligt domen var det "en annan sorts gulsot, 269 istället för 500 fall och dessutom 9 kilometer längre bort".

Varför fortsätter det ändå att inträffa emellanåt att individer på Kuba vågar försöka att avslöja Castro-regimens förtryck?

Luis Alberto Pacheco Mendoza förklarade "Någon måste göra det; någon måste öppet visa dessa övergrepp. Jag är ingen hjälte, tycker inte om att utsätta mig för fara och vill inte hamna i fängelse, men jag gör det här för min familj, för min lilla dotter och för mitt land".

Sådana individer är modiga. Mendoza är faktiskt en hjälte. Vilket man inte kan säga om Sveriges socialister. De säger "Hur vet vi att den kubanska journalisten som kritiserar den kubanska äldreomsorgen i DN inte ljuger? För att det ska vara bevisat måste rapporterna komma från många, av varandra oberoende källor".

Dessa socialister "glömmer" en sak - nämligen att Kuba är totalitär. Castro-regimen gör allt den kan för att förhindra ett fritt informationsflöde från "många av varandra oberoende källor". Den fängslar ju de journalister som dristar sig till att avslöja sådant som makthavarna inte vill ska avslöjas!

Om Sveriges socialister vore anständiga människor skulle de reagera på Castro-regimens totalitarism. De skulle fråga sig: Varför stryper Castro-regimen informationsflödet till att börja med? Och de skulle då inse att det rimligen måste bero på att Castro-regimen har något (faktiskt mycket) att dölja!

Men istället sviker Sveriges socialister de modiga sanningssägarna på det socialistiska Kuba. Frågan är om mänskligheten förtjänar sådana hjältar som regimkritiska journalisterna på Kuba som går i fängelse för sanningens skull?

Om resten av mänskligheten tar socialisternas parti är svaret på den frågan verkligen: "Nej!" Om mänskligheten inte bryr sig och reagerar - då förtjänar den själv samma förtryck! Mänsklighetens sketna socialister åtminstone förtjänar att uppleva det fasansfulla socialistiska förtrycket "på sin egen hud".

Tänkarna byggde landet

Många socialistiska arbetare skryter "Det var oss jobbare som byggde landet.". Det där får mig att tänka på det gamla kinesiska ordspråket "Stora män känner sig aldrig stora. Små män känner sig aldrig små.".

Var det jobbarna som uppfann separatorn? Nej, det gjorde istället Gustaf de Laval. Var det jobbarna som uppfann kullagret? Nej, det gjorde istället Sven Wingquist. Var det jobbarna som uppfann den plastbelagda vätskekartongen? Nej, det gjorde istället Ruben Rausing.

Nej, de socialistiska arbetarna är mästare på konsten att överskatta sin egen betydelse. Ty hur skulle de idag kunna producera några separatorer, kullager, tetrabrikförpackningar o.s.v. - om inte tänkare som de Laval, Wingquist och Rausing hade uppfunnit dessa innovationer till att börja med?

Nej, utan tänkarna skulle jobbarnas sysselsättning idag endast bestå av att slita från gryning till skymning ute på leriga åkrar. Och förtjänsten för slitet skulle endast bestå av ett ynka par tallrikar grynvälling om dagen. Ty så såg tillvaron ut före industrirevolutionen - som tänkarna skapade.

På Medeltiden fanns det ännu mera fysiskt arbete än vad det finns idag. Trälarna på Medeltiden slet ju mycket hårdare än vad industriarbetarna behöver göra idag. Ändå åtnjuter industriarbetarna idag en ofattbart högre levnadsstandard än trälarna på Medeltiden. Det fysiska arbetet förklarar ingalunda skillnaden.

Men det gör det intellektuella arbetet. På Medeltiden trycktes de självständiga tänkarna ner av den kristna kyrkan, som hade den avgörande makten i Europa på Medeltiden. Det var först när kyrkans makt inskränktes och tänkarna därmed släpptes loss som industrirevolutionen och den politiska frigörelsen började. Och levnadsstandarden i västländerna följaktligen började att skjuta i höjden. Det var de bästa tänkarna (d.v.s. män som Galileo, Isaac Newton, James Watt, Thomas Edison, Henry Ford etc.) som gav upphov till industrirevolutionen och den moderna välfärden.

Tänkarna förutan skulle jobbarna idag leva i samma misär som de fattiga bönderna gjorde på Medeltiden.

Det var tänkarna som byggde landet. Tänk på det.

Friday, April 10, 2009

Kapitalismen är bäst!

Om ett halvår blir det Första maj. Då kommer många svenska arbetare att gå ut och demonstrera mot det sociala system som har möjliggjort deras egen välfärd. Det systemet är kapitalismen.

Det svenska samhället började få betydande inslag av kapitalismen i början på 1800-talet. Statens makt över medborgarna begränsades kraftigt. Medborgarna fick större möjligheter att handla efter eget omdöme och på eget ansvar. Driftiga individer kunde då berika sig själva genom att hitta på bättre och billigare sätt att producera eftertraktade varor och tjänster.

Resultaten lät inte vänta på sig. I början av 1800-talet var den totala dödligheten i Sverige 28 procent. I slutet på 1800-talet var den endast 16 procent. I början av 1800-talet dog 20 procent av alla levande födda barn under första levnadsåret. I slutet av 1800-talet dog endast 10 procent av alla levande födda barn under första levnadsåret. I början av 1800-talet var Sveriges totala befolkning 2,3 miljoner. I slutet av 1800-talet hade den vuxit till hela 5,1 miljoner. Och det trots att ca. 1 miljon svenskar hade emigrerat under seklet.

Framväxten av kapitalismen på 1800-talet ledde alltså till att allt flera svenskar levde allt längre. Levnadsstandarden sköt i höjden. Även de breda folklagren fick tillgång till billigare produkter, bättre produkter och helt nya produkter. Vanliga hushåll fick för första gången någonsin råd att köpa tillfredsställande mängder av sådana nyttigheter som vetemjöl, socker, bomullstyg, läderskor, tändstickor, fotogen, tvål, tryckta böcker, o.s.v. Allt detta goda skedde trots att Sverige inte var fullständigt kapitalistiskt under 1800-talet, utan fortfarande hade kvar en hel del politiska ingrepp i ekonomin (speciellt i finansväsendet, utbildningsväsendet och infrastruktursektorn).

Men om 1800-talets ofullständiga inslag av kapitalismen kunde åstadkomma så mycket gott - varför är då dess´ rykte så dåligt idag?

Det beror på att de flesta av Sveriges intellektuella ledare har förtalat kapitalismen under en lång följd av år. När löntagare, med hjälp av staten, har vägrat att marknadsanpassa sina löneanspråk, har den åtföljande arbetslösheten skyllts på kapitalismen. När staten har snabbkört sedelpressarna, har de åtföljande prisstegringarna skyllts på kapitalismen. När makthungriga politiker runtom i världen har startat krig, har den åtföljande förödelsen skyllts på kapitalismen.

De intellektuella ledarna har med pedantiskt noggrannhet försökt att göra kapitalismen till syndabock för alla de missförhållanden som statsmakterna har skapat. Eländet i världen idag beror till stor del på att de intellektuella i mycket har lyckats med denna ondskefulla policy.

Finns det då något motgift till förtalet av kapitalismen?

Svaret är ja.

Filosofen Ayn Rand har grundligt vederlagt myterna om kapitalismen. Hon avrättar vrångbilderna av den i sin roman Atlas Shrugged. Det är inte utan orsak som hittills mera än fem miljoner människor världen runt har köpt och läst den boken. Denna roman heter förresten Och världen skälvde på svenska (utgiven på Timbro). Läs den om du vill få veta hur friheten ska värnas!

Därför avskyr jag Kristdemokraterna

Jag hatar kristdemokraterna. Jag anser att Kristdemokraterna är det mest *o*moraliska riksdagspartiet. Inte ens sossarna, Moderaterna eller kommunisterna sjunker lika lågt som Kristdemokraterna. Inte ens nazisterna, som tack och lov inte sitter i Riksdagen, sjunker lika lågt som Kristdemokraterna.

Varför säger jag att Kristdemokraterna sjunker lägre än t.o.m. kommunisterna och nazisterna? Det har att göra med deras falskhet i abortfrågan. Låt mig förklara.

Kristdemokraterna påstår att livet börjar vid befruktningen, och att abort således är mord. Men – de kräver *inte* att aborter ska förbjudas i lag. De försöker bara minska aborternas omfattning, men de försöker inte sätta stopp för aborterna *fullständigt*, med statens polismakt.
Och det innebär ju att Kristdemokraterna tolererar en företeelse som de *själva* anser är mord!

Varför tolererar Kristdemokraterna dessa ”mord”, som de själva anser att aborterna utgör?

Därför att de vet att de skulle förlora makten om de vägrade att kompromissa bort sina principer i denna fråga. De övriga borgerliga partierna skulle aldrig gå med på att bilda en regering med Kristdemokraterna, om KD ställde som villkor för att samarbeta, att koalitionsregeringen genomförde ett fullständigt förbud mot aborter. Så Kristdemokraterna är villiga att se mellan fingrarna med något som de själva anser är mord, bara för att kunna sitta med vid maktens köttgrytor. Nej, inte ens kommunisterna eller nazisterna är *så* moraliskt depraverade.

Kristdemokraterna är således det mest omoraliska partiet i den svenska politiken. Rösta inte på Kristdemokraterna. Rösta hellre blankt eller på sossarna eller på Moderaterna.

Därför avskyr jag Moderaterna

Eftersom jag är anhängare av kapitalismen hatar jag Moderaterna. De är ännu värre än sossarna. Det beror på att de är ännu mera falska och förljugna än sossarna. Sossarna låtsar att välfärdspolitiken, deras politik, skapar välfärd. Men Moderaterna låtsas inte bara att välfärdspolitiken skapar välfärd, de låtsas också att välfärdspolitiken har blivit deras politik. Så de begår den dubbla falskheten att kopiera en illusion - att apa en lögn.

Och det är så att Moderaterna apar sossarnas välfärdspolitik. Sjukvården är fortfarande socialistisk i dagens [Jag skrev denna essä på hösten av år 2009], d.v.s. Moderaternas, Sverige. Pensionssystemet är fortfarande socialistiskt i dagens, d.v.s. Moderaternas, Sverige. Skolorna är fortfarande kommunala och skattefinansierade, d.v.s. de är fortfarande socialistiska. Barnomsorgen, äldreomsorgen, handikappomsorgen, kulturen, infrastrukturen, penningväsendet - d.v.s. nästan allt det som det offentliga inte skall befatta sig med, sköts fortfarande av stat och kommun i Moderaternas Sverige. Och handen på hjärtat, hur mycket har skatterna sänkts? Bara några futtiga procent.

Kapitalismens falska vänner, Moderaterna, kan göra den ännu mera skada än dess´ äkta fiender, sossarna, kommunisterna och miljöpartisterna.

Tänk: Vem får skulden om t.ex. en sosse-regering skapar elände med sin halvsocialistiska välfärdspolitik? I viss mån, åtminstone, socialismen! D.v.s. när sossarna för en socialdemokratisk politik hamnar skulden för eländet som den politiken skapar huvudsakligen där den hör hemma.

Men vem får skulden om en Moderatledd regering skapar lika mycket elände med en socialdemokratisk politik? I huvudsak kapitalismen. De flesta människor inbillar sig ju att en borgerlig regering nödvändigtvis står för en "borgerlig", d.v.s. kapitalistisk, politik.

Det är så orättvist!

Men Moderaternas värsta förljugenhet består inte av att de låtsas stå för kapitalismen utan att göra det. Deras värsta bedrägeri består av att det gör falskt anspråk på att besitta dygden integritet. De brukar påskina att de är pålitliga borgare, som står fast vid sina principer, som har ”ryggrad” och ”resning” och allt det där. Men så snart som en opinionsundersökning antyder att de kan vinna röster genom att röra sig ”åt vänster” - då skyndar de sig att göra just de det. Moderaterna har satt i system att försöka vinna socialdemokratiska röster genom att föra en socialdemokratisk politik. Nuförtiden rustar de t.o.m. ner försvaret. Var har Reinfeldt lyckats gömma undan de där ”mörka högermännen” som sossarna älskar att skrämma upp väljarna med?

Vad skall man göra, om man är anhängare av kapitalismen?

Skall man resonera att Moderaterna är ett mindre ont än sossarna, och sedan rösta på detta ”minsta ont”. Nej, resonera så här istället – ”Om man har att välja mellan två skurkar/bedragare - då ska man rösta på den skurk/bedragare som står närmast socialismen.” Om sossarna själva sitter vid makten när deras politik förstör Sverige, då kommer det i alla fall att bli svårare än annars för socialisterna att skylla eländet på kapitalismen. Och då kommer vi objektivister (objektivismen är en pro-kapitalistisk filosofi) att ha större möjligheter än annars att bilda opinion för kapitalismen. Jag lade min röst på Socialdemokraterna i senaste valet, eftersom jag är anhängare av kapitalismen, och jag kommer nog att göra det igen i nästa val också!

Vad som helst för att sätta käppar i hjulet för Moderaternas bedrägeri!

Därför avskyr jag sossarna

Jag hatar sossarna. Det som gör mig mest upprörd är sossarnas hyckleri och förljugenhet. Jag tål inte falskhet.

Ett exempel på sossarnas förljugenhet är att de ständigt upprepar mantrat att deras kära välfärdspolitik ökar välfärden. Men det finns ju hur mycken statistik och kalla fakta som helst som bevisar motsatsen! Omfattningen av alkoholmissbruket har till exempel flerfaldigats sedan slutet av Andra världskriget d.v.s. sedan den tid då den stora utbyggnaden av välfärdspolitiken kom igång. Narkotikamissbruket har likaså ökat lavinartat sedan slutet av Andra världskriget. Vidare - i slutet av 1940-talet anmäldes varje år ca. 150.000 brott till polisen. Idag anmäls ca. 1 miljon brott till polisen varje år! Jag frågar – super människor mera än förut, knarkar de mera än förut, begår de flera brott än förut – för att de mår bra? Att psykvården idag går på knäna idag tyder på att så inte är fallet.

Och även ”kärnan” i välfärdsstaten är rutten. Åldringar får ligga i blöta blöjor i timmar i välfärdsstatens äldreomsorg - och inte så sällan får de även trycksår. En stor andel av de unga får inte ens lära sig att läsa och skriva ordentligt i välfärdsstatens skola. Människor felbehandlas och dör i onödan i köer inom välfärdsstatens sjukvård. Barnen görs till framtida missbrukare och brottslingar i välfärdsstatens barndaghem (detta tyder polisers vittnesmål om - poliser har vittnat    om att närhelst de tar fast en ung brottsling är det mera sannolikt än icke att det visar sig att ungdomsbrottslingen vistades på dagis när hon var liten).

Ett annat exempel på sossarnas förljugenhet är att de fortsätter år efter år med u-hjälpen. De säger att syftet med u-hjälpen är att motverka fattigdomen och förtrycket i Tredje världen. Men u-hjälpen finansierar som bekant otals olika socialistiska regeringar i Tredje världen. Och hur kan man motverka fattigdom och förtryck genom att finansiera dess´ orsak? Och det är ju ett genomgående mönster att ju värre en regim är, desto mera bistånd får den! Sådana korrupta förtryckarstater som exempelvis Vietnam, Nicaragua, Etiopien, Angola, Mozambique, och Kuba hör ju till de länder som har fått allra mest stöd från sossarna under årens lopp! Kan man främja frihet och välstånd genom att finansiera socialismen?

Ytterligare ett exempel på sossarnas förljugenhet är deras snack om ”rättvisa”. Sossarna gör anspråk på att vara rättvisans förkämpar. Men deras politik går ut på att åstadkomma raka motsatsen till rättvisa. Äkta rättvisa uppstår när man belönar goda handlingar och bestraffar dåliga handlingar. Men sossarna gör precis tvärtom. När en människa lyckas vara ovanligt produktiv och därför tjänar ovanligt mycket pengar, vilket ju är att göra något bra - då straffas hon för det genom att drabbas av en högre skatt, räknat i procent, än de mindre produktiva! Och om en människa slarvar - om hon ägnar sig åt sådant asocialt beteende som att missbruka och begå brott - då belönas hon för det, genom att få dyrbar vård på de skötsammas bekostnad! Sossarnas sympatier ligger inte hos de som producerar och tjänar pengar, utan hos de som vill erhålla bidrag och sociala förmåner.

Ett sista exempel på sossarnas förljugenhet är att de skyller allt detta elände, som deras egen välfärdspolitik har orsakat, på motsatsen till denna politik - d.v.s. på kapitalismen. Hur många gånger har vi inte hört visan att den pågående krisen bevisar att ”kapitalismen har misslyckats”? Men var i västländerna har det funnits någon kapitalism under de senaste århundraden? Samtliga västländer (Sverige, USA, Storbritannien, Tyskland o.s.v.) har varit blandekonomier i minst 200 år, och välfärdsstater i minst 75 år. Med undantag för att Tyskland blev socialistiskt under åren 1933-1944. (Fascismen är som bekant en variant av socialismen - begreppet fascismens korrekta definition är "totalitär funktionssocialism".) Är det inte uppenbart att det är socialismen, blandekonomin och välfärdspolitiken som har misslyckats - inte kapitalismen?

Jag bara måste hata ett parti vars politik är så pass ond som sossarnas. Dessutom måste jag hata ett parti vars gärningar i så hög grad inte stämmer med, utan går tvärs emot, partiets egna högtravande ord. Det finns bara två riksdagspartier som jag hatar ännu mera än sossarna. Det är Moderaterna och Kristdemokraterna.[Jag skrev denna essä innan Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen. Givetvis avskyr jag denna avkomma till Sveriges nynazistiska rörelse ännu mera än jag avskyr sossarna, Moderaterna och Kristdemokraterna.]